lördag 29 juni 2013

JETLAG

Hej mina fina läsare.
 
Åter på svensk mark och på hemmaplan sen ca 6 timmar tillbaka. Alarmet gick 03.50 i natt för att åka med transfern 04.30 som tar ca 2 timmar. Kan säga att det var nog den tystaste bussresan på länge. Alla gick mer eller mindre bara upp och sedan fortsatte sova i bussen. Sov nog bara 2-3 timmar på natten så var helt väck och sen sover jag inte riktigt i buss, flyg, bil osv utan mer vilar då jag inte får den ron riktigt hur trött jag än är. Bussresan gick smidigt och bra till flygplatsen. Väl där åt vi lite frukost som vi haft med oss sedan var det nästan bara checka in, gå igenom passkontrollen, visa upp biljett och sedan gå på planet. Flygresan gick lika bra den trots lite turbulens (ogillar verkligen det). Vi lyfte mot Landvetter 08.30 och landade ca 10.30. Och väl på Landvetter så gick allt lika smidigt där. Åh en bättre skjuts kunde jag inte få. Min älskade och fina vän Caroline hämtade oss. Var så mysigt och skönt att få krama om henne. När jag väl kom hem så tog jag tag i att packa upp, duscha mm med en gång. Och med det gjort hoppade jag i min OnePiece, snacka om kontraster för 24 timmar sedan gick jag i shorts och t-shirt och nu sitter jag här med OnePiece. Underbart med svensk sommar eller inte. Men nu sitter jag här hemma i min OnePiece, försöker gilla läget och hålla mig vaken. Är så otroligt trött, jetlag så det skriker om det trots att det är samma tid där som här men vi var uppe otroligt tidigt så buss, flyg osv på det gör en rätt trött. Ska snart hänga upp min sista maskin med tvätt sedan ska jag fixa med alla bilder från Kroatien och berätta mer om resan. Ska bara försöka landa och andas lite men kände hur jag behövde skriva av mig här lite och så skönt att kunna göra det igen. Har jag saknat något under tiden jag vart borta så är det att få skriva av mig här och mina fina vänner Anna och Caroline. Rätt konstigt ändå att man behöver återhämta sig efter semester men det tar mer på krafterna att resa än man tror. Och tro mig jag har fått kämpa mycket med resandet och känner hur det påverkat mig extra mycket än vanligt men jag fixade det och fick det mesta under en hyfsad kontrollerad nivå. Jag tror det är ett steg framåt och det ger mig lite hopp om att allt faktiskt kanske löser sig och blir bra ändå.
 
 
 
 
All kärlek och många kramar till er ALLA.
 
MALIN

Inga kommentarer: