måndag 25 november 2013

KVÄVS INOM MIG

Kidnappad! Avskyr hur svårt det är att ta sig ur det när det väl satt igång. ÅNGEST. Hatar den. Den gör mig liten, meningslös, orkeslös, ledsen, tung och så vidare. Känns som att sakta men säkert kvävas. Varför måste balansen vara så svår? Varför måste det vara antingen eller? Får man gång på gång bevis, besvikelse och sår inom sig så undrar jag varför det ska vara så svårt, borde bli ganska lätt istället. Håller man kvar för mycket bak i tiden kanske? Tror det kan vara så. Också en rädsla kan grunda sig. I mig grundar det sig ofta en rädsla. Finns det ingen trygghet så funkar nästan inget alls vilket är skrämmande och jobbigt. Om inte tryggheten finns så blir det en svår uppgift för mig. Känner mig rädd, ledsen och ensam....

Ser i mina ord hur mycket som flyger runt nu och för en annan kan det uppfattas väldigt rörigt men helt oväsentligt egentligen men just nu är det svårt även för mig själv att fatta och veta vad som triggar, då finns det oftast bara en person som kan hjälpa mig få tag på det....




MALIN

Inga kommentarer: