söndag 22 december 2013

FRÅGANDE OCH TOMT

Det känns tomt idag Annica. Kan ännu inte riktigt förstå. Minsta lilla sak kändes tung att utföra idag. Stod och vek min tvätt när tårarna rann på mina kinder. Försöker tänka att vi måste vara starka och låta livet gå vidare, att du nu inte längre behöver känna oro och smärta. Tänker på allt vi gjort, allt vi pratat om, allt vi vart med om, ja allt jag kan minnas med dig kommer och går i tankarna. Tanken som ofta kommer är att du inte finns hos oss längre, den tanken känns konstig och smärtsam. Man frågar sig mycket. Vart är du? Har du det bra? Ser du oss? Ser du allt fint alla skriver om dig? Är tacksam att jag fick lära känna dig och ha dig som vän i mitt liv, du var mer än en vän du var som den storasystern jag aldrig fick. Det brukade jag säga till dig, du sa ofta detsamma. Kom över våra textkonversationer idag, det sista vi skrev till varandra var hur mycket vi saknade varandra. Ja du Annica, jag gjorde det då gör det nu och kommer alltid att göra. Du kommer fattas mig. Jag bär dig för all tid i all evighet i mitt hjärta. Älskade du.




MALIN

Inga kommentarer: