måndag 17 februari 2014

INTRÄNGD

Jag är inte min diagnos, nej det är jag inte. MEN den är tyvärr en stor del utav mig och mitt liv just nu. Hände något konstigt ikväll. Ja jag ville egentligen äta och njuta av dem där skaldjuren tillsammans med familjen men måendet förändrades lika snabbt som du vänder handen så jag kunde bara inte äta (ja så är det och alltid vart för mig sedan jag fick min diagnos vilket är otroligt jobbigt för lika mycket som jag kan bli glad kan jag bli ledsen bara sådär). Lika mycket ville jag smaska på dem där goda frukterna som man kunde doppa i smält choklad men jag blockades av mitt mående. Min depression har satt många käppar i hjulen för mig när det gäller det sociala också och där kommer det där in med att äta inför/med andra in, det händer inte ofta men när det händer så går det bara inte vilket var fallet nu denna kväll, det bara låser sig. Valde att ändå sitta med för att inte vara otrevlig men blev inte alls som jag tänkte, kände mig otroligt inträngd och obekväm. Något som aldrig hänt innan men ikväll blev det så av olika anledningar. Kämpar med all vilja styrka och energi jag har för att komma tillbaka till mig själv, ikväll blev jag otroligt ledsen när jag ofrivilligt påmindes om hur trött jag är på att leva med allt detta inom mig. Över att känna mig otillräcklig ensam oviktig knäpp försummad och att inte vara på topp.....




MALIN

Inga kommentarer: