söndag 22 juni 2014

LIVET

Sedan 2 år tillbaka har min syster och hennes handbollslag åkt på träningsläger i Kroatien. Då har även familj syskon m.f.l passat på att åka med då priset blir billigare när man bokar sådana stora sällskap, vi har vart uppemot 200 st när vi rest, som en enda stor familj nästan (är ju fler lag som åker med ur samma förening så man känner alla mer eller mindre). Jag var med första året med mamma och många andra föräldrar + syskon sedan andra året var jag också med då fick jag även med min vän också vilket var mycket kul och mysigt en resa jag minns lite extra men också den första resan då vi var nästan alla föräldrar + syskon som alltid brukade vara och kolla på tjejernas seriematcher och som åkte med på cuper. Saknar det och många av dem väldigt mycket. Detta året var ju inget undantag då dem skulle åka igen bara det att jag valde att inte åka med p.g.a lite olika anledningar och prioriteringar. MEN jag ångrar mig väldigt mycket idag ska jag villigt erkänna. Med tanke på att jag jobbade i denna förening i över ett års tid lärde jag känna många underbara och fina barn/ungdomar/vuxna som också åkt med på resorna innan som också åkte med även i år. Flera utav dem har en speciell betydelse och plats i mitt hjärta för alltid. Så när reaktionen att jag inte skulle med blev så stor från dem ångrade jag mig ännu mera och jag saknar att inte vara där nu med dem alla. Och inte blev ångern och saknaden mindre när jag nyss fick ett sms av mamma som by the way är med där nere. Blev även väldigt rörd och lite tårögd av meddelandet. Nästa år åker jag med!




MALIN

Inga kommentarer: