lördag 30 augusti 2014

VILJAN ATT VÅGA FÖRÄNDRA DEL II

Hur skulle jag kunna komma tillbaka till livet och hur skulle jag bära mig åt? Allt kändes omöjligt. Men en dag så hade jag samlat på mig hyfsat mycket mod och styrka att kontakta min vårdcentral för hjälp då jag insåg att situationen och måendet inte blev bättre utan sämre. Detta var ingen lätt process, att lämna ut sig för det är de man lite gör iallafall är känslan så. Därför var jag tydlig med att jag ville ha "min" läkare och ingen annan. Förklarade att jag känner förtroende, tillit och trygghet hos honom vilket var tre viktiga punkter för mig just då. Fick komma på akuttid då han skulle ha jour då, med andan i halsgropen gick jag fram till receptionen och fick förklara situationen då visade det sig att han var inte där p.g.a någon anledning. När jag frågade vilken dag han hade jour nästa gång fick jag till svar att: är det så viktigt att det är just han? Blev som ett slag i ansiktet, där hade jag stått och förklarat min situation med en skyhög panikångest. Och detta skulle komma att hända mig en gång till, det var helt fruktansvärt. Men tredje gången gick allting bra men jag var ett nervvrak innan jag satt inne hos läkaren som bemötte mig på bästa möjliga sätt och en medicinering sattes in med en gång. Dem första två veckorna med medicinen blev jag ännu sämre vilket är vanligt att man blir, då hade jag kontinuerlig kontakt med min bonusmamma som stöttade mig. Det är viktigt att om man får en medicinering att man har bra kontakt med minst en person eller bor under samma tak med någon den första tiden. Många avslutar sitt liv innan man vågat ta hjälp eller under första medicinering tiden. Jag fick inget bra bemötande alls när jag sökte vård/hjälp, men när jag träffade läkaren skulle det förändras från då blev allting mycket bättre inom sjukvården för mig men det borde inte få hända alls, alla borde få ett respektfullt bemötande oavsett orsak från hela första början. I början på medicineringen gick jag på täta återbesök som sedan minskade med tiden. Denna medicinering i kombination med min fantastiska prat-is skulle komma att förändra mitt liv. Och hur kommer jag fortsätta berätta i en tredje del.

Fortsättning följer......




MALIN

Inga kommentarer: