fredag 29 augusti 2014

VILJAN ATT VÅGA FÖRÄNDRA DEL I

Hur illa allting blev våren 2013 kom till mig häromdagen och känner att jag på något sätt vill förmedla det för att visa hur bra det faktiskt kan bli. Fast jag vet och sanna mina ord, JAG VET att där och då tror man inte att allt kommer bli bra men låt mig vara DITT levande bevis på det! Minns allting idag väldigt väl men däremot har jag väldigt svårt att förstå att det var så illa. Min sista dag på ett jobb jag älskade men inte kunde få något fortsatt anställning hos p.g.a ekonomiska skäl. Det blev mitt fall, jag förlorade den enda stabila och trygga punkt jag hade kvar. Den kvällen när jag kom hem ställde jag alla fina blommor och gåvor jag fått sedan satte jag mig i soffan, allting blev svart. Med en tung ryggsäck från flera år tillbaka och förlusten av mitt älskade jobb gick jag den kvällen in i en djup och svår depression som skulle ta lång tid att ta mig igenom och ur. I 2-3 månaders tid låg jag hemma på min soffa med en enda tanke i mitt huvud, jag orkar inte leva en enda dag till såhär. Varje dag funderade jag på hur jag kunde ta mitt eget liv, hur jag skulle undvika att någon mig nära skulle behöva hitta mig och jag började planera min begravning, jag började också skriva ett form av testamente om vem som skulle få vad av dem saker som hade betydelse för mig. Började skriva brev till mina nära också, det var inte alls lätt och jag kom aldrig så långt för det var så svårt. För samtidigt som jag inte ville leva en enda dag till med den smärtan jag hade inom mig så ville jag ju absolut inte lämna dem jag älskade allra mest. Fast mitt liv stod stilla i flera månader med nerrullade persienner en serie och ett täcke över huvudet så gick alla andras liv vidare. Jag förstod inte hur jag skulle komma tillbaka i livet, hur jag skulle bära mig åt. Men det skulle jag komma till en dag.........

Fortsättning följer.




MALIN

Inga kommentarer: