tisdag 20 januari 2015

PRATIS

Otroligt tryck i huvudet och fram i ansiktet väckte mig idag, kl 06.00 för att vara exakt. Pratis väntade i stan idag men hur gärna jag ville så fick jag skicka ett sms om att jag var tvungen att stanna hemma. Kändes jobbigt och ledsamt då vetskapen om att vi inte har många tillfällen kvar ligger nära tillhands, det handlar inte om att jag inte kommer klara mig utan henne utan snarare om en separationsångest. Har gått hos henne regelbundet i snart två år, då blir det jobbigt att det snart ska avslutas. Sedan är hon ett enormt stort stöd och en stor trygghet i mitt liv. Vi har pratat om detta och vi kommer hålla kontakten, också försöka ses men mer privat genom livet. Skulle kännas otroligt jobbigt om hon bara försvann. Sedan väntar något väldigt stort och underbart som hon varit en stor del i så att vi båda vill hålla kontakten känns bra och skönt. Men nu får jag vänta en vecka till innan vi ses och resten av dem få tillfällena vi har ska jag ta vara på extra mycket! Annars rullar livet på bra, jag mår fantastiskt bra (om man bortser från min monster förkylning jag har) och livet är mer än fantastiskt. Tänk hur bra allting blev ändå, trots allt. Med lite vilja och styrka kan man gå långt, det gjorde jag och det vet jag att DU också kan. Jag är lyckligt lottad som får vara jag och få leva det liv jag lever, trots all skit som vart så är jag lyckligt lottad. Den jag är idag är jag på grund av allt jag behövt gå igenom och uppleva, så därför är jag tacksam för det. Jag är stolt över vem jag är och över det jag tror på. Inget eller ingen kan ta det ifrån mig!




MALIN

Inga kommentarer: